Efter att jag och barnens pappa separerat levde jag som singel i ungefär två år. Jag dejtade några killar men hittade ingen speciell förrän jag träffade Micke på en stor privat fest. Han var kompis med en av mina väninnors kusin. Det slog gnistor om oss redan från början, och han följde med mig hem. Dagen efter ringde min väninna och sa att Micke inte är bra för dig, om du sårar honom vet du inte vad som kommer att hända. Men jag ville inte lyssna på någon varning utan tyckte att jag träffat den perfekte killen för resten av mitt liv. Han flyttade in till mig och barnen ganska snart efter att vi träffats och det första året var underbart. Han var perfekt mot barnen och vi njöt av varandras sällskap.
Men allt eftersom började det perfekta livet strula. Jag var på fest, missade bussen hem och sov över hos en tjejkompis. Trots att jag ringde hem och berättade vad som hänt möttes jag av hårda tag och en ordentlig utskällning när jag kom hem på morgonen. Vid ett annat tillfälle jobbade jag sent och Micke skulle vara hemma själv med barnen. När jag kom hem var han näst intill stupfull och skrek åt mina barn. Då blev jag livrädd och kastade in barnen i bilen och flydde till en väninna.
Dagen efter ringde jag Micke, han var då mycket ångerfull och sa att han flyttar hem till en kompis ett tag medan vi reder ut det hela. Det kändes bra men bara några dagar senare, en sen kväll ringer det på dörren. Det är Micke, återigen ordentligt berusad, nu viftar han med en kniv. Jag blir helt livsförskräckt, låser dörren och ringer polisen. Men Micke hinner försvinna innan polisen kommer. Jag vet inte om han fortfarande har nyckel till lägenheten eller inte och vågar inte vara kvar där med barnen. Jag tar med lite kläder och det nödvändigaste, sedan åker jag och barnen till Lisa en av mina bästa väninnor. Hon bor ensam med sin sjuåriga son Kasper i en trea. Hon förbjuder mig att återvända till lägenheten och säger att jag och barnen får bo hos henne så länge det behövs.