Kategori: Livet

Hitta något eget

Jag har nu jobbat ett litet tag och det börjar kännas bättre och bättre. Jag kommer få lön och kommer att kunna göra rätt för mig igen. Jag har lagt upp en avbetalningsplan hos kronofogden, den kommer att ta lång tid att beta av, speciellt om jag ska börja plugga. Men jag slipper i vart fall att få en prick.

Min plan hade varit att plugga till sjuksköterska för att få ett bra jobb med bättre lön än att jobba i butik. Men jag inser att det kanske inte funkar. Jag kommer inte att kunna leva på CSN och barnbidrag. Hyra och allt barnen behöver är alldeles för dyrt. Men börjar jag inte plugga nu känns det som det är försent, jag är ju redan mer än halvvägs till pensionen.

Lisa har börjat försiktigt påpeka att det kanske är dags att leta något eget boende. Hon är snäll och säger att jag får bo här så länge som helst samtidigt som hon skickar länkar på olika lägenheter som hyrs ut i andrahand. I går skickade hon en länk på ett hus som hyrs ut, men de vill ha 10000 kr i månaden i kallhyra. Det är för dyrt, men det hade varit perfekt för Astrid och barnen.

Börjat jobba igen

Efter några dagars funderande och peppande samtal med Lisa insåg jag att jag har inget val utan att börja jobba. Så jag ringde chefen och sa att jag är på väg tillbaks. Idag var det första dagen på jobbet. Usch det kändes ovant att gå upp och passa en tid, ta på sig jobbar kläderna och möta de gamla kollegorna. De tycker säkert att jag bara sjukskrivit mig för att jag varit lat. 06.30 -12.00 skulle min första arbetsdag vara, och jag skulle börja med att fylla på i frukt- och gröntavdelningen. Det är ett tungt jobb men jag kämpade på så gott det gick med äpplen, tomater, gurkor och allt annat som behövdes fyllas på och gammalt som skulle rensas bort.

Efter min frukostrast var det dags för mig att ta ett pass i kassan. Det är inte så jobbigt men väldigt enformigt och lätt att bli utsliten av det. Det är kul att prata lite med folk ibland, men är det lång kö blir det mest stressigt. Jag satt på helspänn och fruktade att Micke skulle dyka upp i kön även om jag visste att han inte brukade handla så tidigt på morgonen. Som tur var dök han inte upp och ingen annan som jag kände heller.

När mitt pass var över var jag ordentligt trött så jag cyklade hem, skippade lunchen och somnade bums.

Kan det bli värre?

Förra veckan fick jag ett samtal från Försäkringskassan, men jag har inte orkat skriva om det förrän nu. De drar in min sjukersättning omgående. Då har jag bara barnbidragen kvar att leva på. Barnens pappa är snäll och låter mig behålla hela barnbidraget. Ja han betalar till och med lite underhåll till mig även om vi delar på vårdnaden.

Jag vet inte om jag orkar jobba. Jag är superrädd att Micke skall dyka upp i butiken och jag går hela tiden och tänker på mitt bedrövliga liv. Ingen egen bostad, ett ex som jagar mig. Jag sover dåligt om nätterna och jag kämpar när barnen är här för att vara en bra mamma. De bästa stunderna är ärligt talat när jag och Lisa är barnfria och vi kan dricka vin eller gå ned på den lokala puben. Ibland går jag dit när Lisa jobbar. Bartendern är hygglig och låter mig köpa öl då för halva priset, ibland bjuder han på några. Jag vet att jag inte borde dricka, men då kan jag släppa mina bekymmer.

Barnfri vecka

Vi har alltid alla barn hos samtidigt och veckorna däremellan är vi helt barnfria. Vi försöker passa på att hitta på lite kul saker då. Ekonomin räcker inte till så mycket men vi är lättroade. En bag-in-box vin och lite schlagermusik på stereon får oss i värsta partystämningen, ibland så mycket att grannarna knackar på. Tyvärr störs sig inte den yngre mörkhårige Marcus som bor en våning ned på vårt party. Ibland funderar vi på att bjuda upp honom.

Astrid burkar följa med barnen till deras pappa när de skall vara där, de tycker så mycket om henne. Och det är extra skönt för då är vi helt fria. När jag fått barnbidrag och sjukersättning brukar vi passa på att gå ned på den lokala puben och dricka lite öl. Det hänger mest alkisar där men ibland händer det att en vettig karl tittar in. Kanske kan man hitta ett kap där någon gång? Men jag skall nog inte drag mig in i mer saker mitt liv är alldeles för komplicerat redan. Och jag har inte råd med något.

Kass ekonomi

Jag och Lisa bestämde oss för att dela på hyran som är ganska hög för huset är nyrenoverat. Lisa får i och för sig lite bostadsbidrag. Vi delade även på matinköpen och annat nödvändigt och eftersom inte jag jobbar skötte jag städning och lagade mycket av maten. Jag hade dröjt länge med att säga upp min gamla lägenhet, först när jag hade flytt orkade jag inte tänka på den och sen behövde jag tömma den på saker. Men jag vågade inte gå dit själv, tänk om Micke dök upp?

Micke förresten – han ringer och terroriserar mig fortfarande mycket på telefonen. Jag har bytt nummer flera gånger men han snokar alltid upp det nya. Jag vet inte om han vet att jag bor hos Lisa eller inte, men han har i vart fall inte varit här. För ett par veckor sedan såg jag honom i stan. Han såg inte mig och jag vände och gick så fort jag kunde därifrån.

Förra veckan fick jag samtal av kronofogden. Jag hade en obetald el-räkning på min gamla lägenhet. Det hand jag totalt missat för jag vågar inte gå dit för att kolla posten. Undra hur många mer räkningar jag missat? Att vara sjukskriven, betala hyran för gamla lägenheten och halva Lisas hyra började sätta djupa spår i min ekonomi. Men jag orkar inte börja jobba. Helst av allt vill jag plugga upp mina betyg på Komvux och sen skaffa mig en riktig utbildning och ett bra jobb så jag kan försörja mina barn. Men kanske går inte det, alla räkningar som måste betalas nu och jag vägrar hamna hos Kronofogden.

Men Lisa är snäll, hon förstår att jag har det knapert och måste prioritera mina barn. Så vissa månader betalar jag bara lite i hyra och så mycket jag kan för övriga saker. Men det är skit att inte kunna klara sig själv och som det är nu har jag inte råd att fixa en egen bostad. Får jag en prick hos kronofogden kommer jag ju inte kunna få ett hyreskontrakt heller. Och jag kan ju inte bo hos Lisa för alltid heller, hon har ju inget privatliv alls när jag är här och det har inte jag heller men det är strunt samma. Jag vet inte om jag vågar träffa någon ny kille.

När jag fick fly från Micke

Efter att jag och barnens pappa separerat levde jag som singel i ungefär två år. Jag dejtade några killar men hittade ingen speciell förrän jag träffade Micke på en stor privat fest. Han var kompis med en av mina väninnors kusin. Det slog gnistor om oss redan från början, och han följde med mig hem. Dagen efter ringde min väninna och sa att Micke inte är bra för dig, om du sårar honom vet du inte vad som kommer att hända. Men jag ville inte lyssna på någon varning utan tyckte att jag träffat den perfekte killen för resten av mitt liv. Han flyttade in till mig och barnen ganska snart efter att vi träffats och det första året var underbart. Han var perfekt mot barnen och vi njöt av varandras sällskap.

Men allt eftersom började det perfekta livet strula. Jag var på fest, missade bussen hem och sov över hos en tjejkompis. Trots att jag ringde hem och berättade vad som hänt möttes jag av hårda tag och en ordentlig utskällning när jag kom hem på morgonen. Vid ett annat tillfälle jobbade jag sent och Micke skulle vara hemma själv med barnen. När jag kom hem var han näst intill stupfull och skrek åt mina barn. Då blev jag livrädd och kastade in barnen i bilen och flydde till en väninna.

Dagen efter ringde jag Micke, han var då mycket ångerfull och sa att han flyttar hem till en kompis ett tag medan vi reder ut det hela. Det kändes bra men bara några dagar senare, en sen kväll ringer det på dörren. Det är Micke, återigen ordentligt berusad, nu viftar han med en kniv. Jag blir helt livsförskräckt, låser dörren och ringer polisen. Men Micke hinner försvinna innan polisen kommer. Jag vet inte om han fortfarande har nyckel till lägenheten eller inte och vågar inte vara kvar där med barnen. Jag tar med lite kläder och det nödvändigaste, sedan åker jag och barnen till Lisa en av mina bästa väninnor. Hon bor ensam med sin sjuåriga son Kasper i en trea. Hon förbjuder mig att återvända till lägenheten och säger att jag och barnen får bo hos henne så länge det behövs.