Jag har nu jobbat ett litet tag och det börjar kännas bättre och bättre. Jag kommer få lön och kommer att kunna göra rätt för mig igen. Jag har lagt upp en avbetalningsplan hos kronofogden, den kommer att ta lång tid att beta av, speciellt om jag ska börja plugga. Men jag slipper i vart fall att få en prick.
Min plan hade varit att plugga till sjuksköterska för att få ett bra jobb med bättre lön än att jobba i butik. Men jag inser att det kanske inte funkar. Jag kommer inte att kunna leva på CSN och barnbidrag. Hyra och allt barnen behöver är alldeles för dyrt. Men börjar jag inte plugga nu känns det som det är försent, jag är ju redan mer än halvvägs till pensionen.
Lisa har börjat försiktigt påpeka att det kanske är dags att leta något eget boende. Hon är snäll och säger att jag får bo här så länge som helst samtidigt som hon skickar länkar på olika lägenheter som hyrs ut i andrahand. I går skickade hon en länk på ett hus som hyrs ut, men de vill ha 10000 kr i månaden i kallhyra. Det är för dyrt, men det hade varit perfekt för Astrid och barnen.